4½ år tillsammans

Idag fick jag veta att Elvis troligtvis har ett hjärtfel och det känns som att han inte kommer leva så många dagar till. Det är visserligen inte säkert att det är hjärtat och det finns kanske en liiiten chans till att bota honom. Jag kommer givetvis att göra allt jag kan för honom. Men som det känns när jag tittar på honom och när jag hör hans kippande efter luft så känns det som att det bästa för honom vore att få somna in.

Elvis var min första kärlek på fyra små tassar och vi har varit tillsammans i 4½ år nu. Det har alltid känts som att han alltid har funnits här hos mig, men nu när slutet närmar sig känns det som att vi knappt fått någon tid över huvudtaget tillsammans. Det är nu jag önskar att jag verkligen tagit tillvara på den tid vi haft tillsammans men faktum är att jag många gånger försummat honom och de andra pälsarna för att göra något som verkade roligare just då.

Jag brukar kalla Elvis för min alldeles egna Dr. Snuggles. De är båda lika kloka och finurliga. Och så får Elvis likadant utåtstånde hår runt öronen på vintern.

Enligt Dr. Snuggles så är regnbågen en miljon drömmar lång och tio tusen önskningar hög. Om jag någon gång hittar till regnbågen så har jag bara en dröm och en önskan och det är att Elvis - och de andra pälsarna såklart - alltid ska finnas med mig.

Nu är det ju inte 100% säkert att jag förlorar Elvis denna gång men när jag väl gör det - för någon gång kommer det att hända - så ska regnbågen alltid få mig att tänka på det fina vi haft tillsammans.

Oavsett hur detta slutar så ska du veta att matte älskar dig Elvis!